Förord


FURTENBACHSKA SLÄKTBOKEN



När farfar och farmor gifte sig fick farmor en stor illustrerad bibel som bröllopsgåva av farfars mor. På dess pärmblad hade farfar med sin sirliga stil efter hand antecknat alla data om sin familj och far efter honom. I den bibeln låg också ett par lösa blad med anteckningar av farfar om hans ursprung och tjänstedata. Vad som stod på papperen och på bibelns pärmblad, var allt som jag kände till om furtenbacharna, när jag vid fars död ärvde den gamla bibeln.

Det var ej mycket som släktkrönika, men det var tillräckligt för att väcka intresset och för att ge mig en impuls att söka fram mer om huru släkten kommit till Sverige - att den måste vara av utländskt ursprung sade ju redan själva namnet - och om huru fädernas öden gestaltat sig.

Vid den tid, då jag ärvde bibeln, var jag dock allt för upptagen av tjänsteåligganden för att hinna ägna mig åt släktforskning. Då måste all kraft koncentreras först på arbetet vid krigshögskolan och senare på tjänstgöringen som aspirant vid generalstaben. När denna “lärlingstid” var överstånden och jag hade utnämnts till kapten, började jag så smått med mina forskningar. Allra först tog jag kontakt med den äldste av mig då kände Furtenbach, nämligen min fars kusin, sjökapten Ernst Furtenbach, som jag träffat under mina skolpojksår i Luleå. Honom frågade jag, om vad han visste, och han kunde dels hänvisa till uppgifterna om släkten i Örnbergs ättartal, dels återge en del muntliga traditioner.

Därmed var min släktforskning igång. Jag hade dock knappt hunnit mer än börja, förrän utbrottet av kriget 1939 och den därpå följande beredskapstjänsten vållade ett nära sex år långt avbrott. Efter freden 1945 tog jag så småningom åter upp arbetet och rätt snart fick jag en tämligen fullständig kännedom om släktens olika generationer och grenar här i landet samt även kontakt med släktmedlemmar i Österrike och Bayern.

Redan tidigt under arbetet gjorde jag två intressanta rön, vilka eggade mig att söka föra forskningarna mer på djupet. Den första gjorde jag i Stockholms stadsarkiv redan år 1939, där jag hittade en upplysning om, att akterna i ett gammalt mål med vår invandrade stamfader Georg Furtenbach som kärande skulle finnas i Svea Hovrätts arkiv. Av en underlik slump fick jag sedan en fältpräst placerad på min bataljon år 1943, vilken sade sig veta, att det i Arvidsjaur skulle finnas en mängd papper, som tillhört en häradshövding Furtenbach. Jag insåg genast, att det måste vara kvarlåtenskap efter farfarsfar och blev givetvis mycket intresserad av att få se på handlingarna. Det blev dock först efter fredsslutet 1945, som något kunde göras åt den saken.

När jag sedan gick igenom dessa bägge aktsamlingar och fann, huru mycket av personhistoriskt intresse de innehöllo, väckte detta en önskan att söka få fram liknande material även från övriga släktled, helst så mycket, att man därav skulle kunna skapa en fyllig bild av fäderna och deras liv i helg och söcken. Målet blev att söka utfylla de i och för sig skäligen magra kyrkoboksuppgifterna, att skapa relief åt berättelsen om gångna släkten och deras levnad. Härtill kom problemet att söka klarlägga den först hit invandrade Furtenbachs härkomst.

Om dessa båda målsättningar tror jag mig i dag kunna säga, att den första gått att genomföra över förväntan. När jag började mitt arbete, vågade jag ej ens drömma om, att det skulle finnas så många personliga uppgifter att hämta om fäderna i olika arkiv, bibliotek och muséer som de sedan har gått att få fram. Jag vill dock säga, att jag anser mig ha haft tur i mitt letande, men detta har kanske delvis berott på, att släktnamnet är så pass egenartat, att det direkt träder en till mötes i gamla folianter, hurudan skrivarens handstil än är. Material har jag sålunda lyckats finna i oanad utsträckning, om jag sedan förmått göra det levande, blir det läsarens sak att bedöma.

Det andra uppsatta målet - att fastställa invandraren Georgs härkomst - har ej uppnåtts och detta trots, att mycket arbete nedlagts härpå och trots att forskningarna bedrivits från två håll, av mig här i landet och av Carl von Furtenbach i Tyskland. Det arbetet skall emellertid fortsättas.

Efter hand som materialet växte, tog tanken på att redovisa arbetet i form av en släktbok allt fastare form. Men då en sådan även borde beröra senare generationer, medförde den utvidgade målsättningen ytterligare arbete. Detta var dessutom av mer komplicerad natur och därför besvärligare att utföra. Uppgifterna om äldre generationer återfinnas huvudsakligen i arkiv och pastorsexpeditioner, där de, sedan man väl lärt sig släktforskningens metodik, äro relativt lätta att hitta. Upplysningarna om vår egen och våra föräldrars generationer måste däremot i första hand inhämtas genom muntliga och skriftliga intervjuer, vilket visat sig vara tidskrävande och mödosamt, särskilt på grund av att det medfört en mycket omfattande brevväxling.

Småningom har arbetet dock i allt väsenteligt kunnat genomföras enligt plan. När släktboken nu kan framläggas i tryck, ber jag att få rikta ett varmt tack till alla dem - släktingar och anförvanter, arkivtjänstemän och präster - som beredvilligt bidragit med upplysningar och påpekanden av olika slag.

Slutligen ber jag även att få framföra hela släktens varma tack till den anonyma donator, vars storartade penninggåva säkerställt den ekonomiska sidan av bokens utgivande.


Stockholm i oktober 1958
BÖRJE FURTENBACH